Facklig kamp i 80 år

I februari 2014 nådde oss budet att Enok Skoglund har avlidit. Enok skulle i år fyllt 96 år. Det är i sanning imponerande att nå en sådan ålder, men det är en annan sak med Enok som gjorde honom unik. I december samma år skulle Enok Skoglund från Lidköping varit medlem i facket – håll i er – i 80 år. 80 år. Tanken svindlar. Enok gick med i den fackliga gemenskapen sexton år gammal i december 1932 och var alltså medlem ända fram till sin död. Man känner stor vördnad inför hans minne och det är svårt att ta till sig vilka fantastiska saker som Enok och hans kamrater åstadkom under alla dessa år, saker som vi alla kollektivanställda har glädje av idag. Det manar oss alla till eftertanke. Låt oss göra en historisk tillbakablick. Hur såg världen och Sverige ut när Enok anslöt sig till facket?

1931, alltså året innan Enok gick med i facket föll skotten i Ådalen. Graninge koncernen i Ådalen ville sänka lönerna för arbetarna och de vägrade. Man samlade till strejk och demonstrationer. Det gick hett till i hela landet vid den här tiden. Konflikter, godtyckliga avskedanden, vräkningar, urusel arbetsmiljö. Men LO hade börjat få inflytande. Man gick inte längre med på vad som helst. Så var det i Ådalen. Man demonstrerade för att få behålla sin lön. Arbetsgivarna hade tillkallat militär. De stod i vägen och sköt skarpt rakt in i demonstrationståget. Fem arbetare dog och fem blev mycket allvarligt skadade. Erik Blombergs dikt på en av gravstenarna tolkar förbittringen: ”Här vilar en svenskarbetare. Stupad i fredstid. Vapenlös, värnlös. Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig”.

Samma år som Enok gick med övertog Per-Albin Hansson regeringsmakten som socialdemokraternas förste statsminister och i och med det så började riksdagen fatta beslut som även kom Enok och hans kamrater till del. De hade tidigare exempelvis fått känna på lagen om tjänstehjonstadgan, alltså att arbetsgivaren hade haft rätt att prygla sina anställda. Socialdemokraterna sitter därefter kvar vid regeringsmakten i obruten följd fram till 1976.

Ute i Europa tar Adolf Hitler över makten i Tyskland med katastrofala följder. Men innan det andra världskriget bryter ut lyckas Enok och hans kamrater få till en uppgörelse som i högsta grad påverkar oss än idag. Fram till 1932 hade riksdagen en majoritet som i första hand tillvaratog arbetsgivarnas intressen. Så var det inte nu längre. LO hade vuxit sig starkare, det var fortfarande hårda tag. Arbetsgivarna började bli rädda. Både arbetsgivarna och LO centralt insåg att så här kan det inte fortsätta. Man skrev ett avtal, det berömda Saltsjöbadsavtalet som gäller än idag. I korthet kan man sammanfatta uppgörelsen så här: Arbetsgivarna lovade att ge arbetarkollektivet reallönehöjningar, LO lovade arbetsgivarna arbetsfred under den tid avtalet löper, regeringen lovade att inte lägga sig i. Regler för avskedanden och permitteringar infördes. Samma år infördes rätten till två veckors semester. Innan semesterlagen infördes så var det godtyckligt upp till arbetsgivaren att ge ledighet. ”Arbetare med lång anställningstid bör få 4 lediga dagar under den varma årstiden”.  Saltsjöbadsavtalet ska ses som grunden till dagens svenska modell. LO och arbetsgivarna kunde genom detta avtal skapa en större stabilitet på arbetsmarknaden än övriga Europa och skapade möjligheter för socialdemokratin att genomföra reformer som gagnade alla. Strejkvapnet är något som ska tas till i yttersta nödvärn då avtal inte har kunnat tecknas. Idag vill arbetsgivarorganisationerna riva upp det avtal som Enok och hans kamrater skrev, men LO har sagt blankt nej till detta.

Andra världskriget bryter ut 1939 och håller på till 1945. Vi måste lära oss av historien. Nazismen hade starka fästen i Sverige under kriget och vi kan konstatera att det är ungefär på samma ställen där främlingsfientliga partier är starka idag. Vi har en skyldighet som medlemmar i facket att motverka all slags främlingsfientlighet så att världen aldrig mer får uppleva dessa fruktansvärda handlingar som begicks av nazismen under andra världskriget.

Vid krigsslutet låg större delen av Europa i ruiner. Sverige var ju förskonat och vår infrastruktur oskadd. Det här gjorde att Enok och hans kamrater fick det bättre och bättre. 1947 införde regeringen allmänna barnbidrag, 1951 fick man tre veckors semester, 1955 infördes en allmän sjukförsäkring som skulle komma alla till del. Den skulle vara ett skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom eller skada. Statsfinanserna ansågs så bra att denna dyra reform skulle klaras av. Principen var att det inte var den egna plånboken som skulle styra människors rätt till sjukvård. De av oss som var med på den tiden minns med mycket stor säkerhet en annan sak som avskaffades i oktober 1955, nämligen motboken! För första gången på över 40 år kunde nu svenskarna köpa öl, vin och sprit på systembolaget utan motbok. I slutet av månaden redovisar systembolaget att man ökat försäljningen med 27 %!

De tekniska hjälpmedlen började nu komma överallt, kyl och frys i hemmen hade de flesta, och inom industrin började arbetsmiljön bli allt bättre. Ute i världen tävlar USA och Sovjetunionen om att komma först ut i rymden och det blir Sovjet som vinner. Den 12 april 1961 skickas Juri Gagarin ut i rymden och befinner sig i tyngdlöst tillstånd i 70 minuter. 1961 byggdes även den förhatliga Berlinmuren som föll först 1989. President Kennedy mördas i Dallas 1963 och världen sörjde en stor ledare.

I Sverige stiftades det på 60 och 70 – talen en mängd lagar som kom Enok till del. 1963 fick man 4 veckors semester samtidigt som avtalsförsäkringarna började införas. Den första försäkringen som kom var grupplivförsäkringen, AGS.  1970 minskade arbetsveckan från 45 timmar till 40. 1974 infördes förtroendemannalagen (FML) som underlättar det fackliga arbetet ute på arbetsplatserna enormt mycket. Samma år infördes Lagen om anställningsskydd. (LAS) Denna lag är den lag som har skapat störst trygghet för löntagarna på den svenska arbetsmarknaden. Tyvärr är det också den lag som arbetsgivarna och även vissa riksdagspartier vill ta bort. Olof Palme som då var statsminister menade att det var den största reform som Sverige infört sedan vi fick allmän och lika rösträtt 1921. Det är en lag som flyttar makt och inflytande från arbetsgivaren till arbetstagaren och det skapar i sin tur ett tryggare liv för löntagarna. 1975 infördes Studieledighetsdagen och två år efter Medbestämmandelagen MBL. 1978 infördes fem veckors semester. 1980 blev det storkonflikt i Sverige. Då skedde all förhandling mellan SAF och LO, inte som idag förbundsvis. Parterna kom inte överens om något nytt avtal och LO varslade om strejk och arbetsgivarna svarade med lockout, det vill säga man stängde helt enkelt arbetsplatserna för alla anställda. Allt var stilla. På TV visades endast Rapport och Aktuellt som hade fått dispens. Efter en dryg veckas konflikt gick parterna med på ett medlarbud. LO sågs som en vinnare. Curt Nicolein som då vad SAF:s ordförande (numera Svenskt Näringsliv) sa i en intervju att den här konflikten var ”en investering för framtiden”.

Året efter gick Enok i pension men fortsatte alltså vara medlem i facket. Samma år 1981 går en rysk ubåt, U 137 på grund i Karlskrona skärgård och väckte en enorm internationell uppmärksamhet. 1986 mördas statsminister Olof Palme på öppen gata i Stockholm och hela landet hamnar i ett chocktillstånd. Tyvärr är fortfarande inte mordet uppklararat och frågan är väl om det någonsin kommer att bli det. Samma år havererar kärnkraftverket Tjenobyl norr om Kiev. I Sverige var det trakterna runt Gävle som blir värst drabbat av radioaktiv strålning.

Efter åttiotalets slut händer det något i Sverige. Vi har blivit för bekväma. Vi har fått så många lagar och förordningar som hjälper oss i vår vardag att vi slutat tänka! Vi har förhandlat till oss löner och rättigheter att vi har glömt ordet solidaritet. Det är svårt att få folk att vilja organisera sig. Av någon anledning är det inte längre självklart att gå med i facket även om vi GS:are i Skaraborg har klarat oss bra. Organisationsgraden i LO:s samtliga förbund totalt i hela landet ligger runt 67 %. Vi måste ha det helt klart för oss: Håller vi inte organisationsgraden, har vi inte engagerade medlemmar, har vi inte rätt riksdagsmajoritet så kan allt det fantastiska som Enok och hans kamrater uppnått mycket snart vara borta. Det är ingen självklarhet att ha en allmän sjukförsäkring, att ha fem veckors semester, arbetstidsförkortning, att ha en bibehållen lag om anställningsskydd, listan kan göras hur lång som helst. Vi har uppnått allt detta genom en enträgen facklig – politisk kamp. Demokrati är inget ärftligt – Demokrati måste ständigt erövras, ingenting är för evigt om man inte kämpar för det. Det fick Enok och hans kamrater erfara. Facket har från 90 – talets början haft fullt upp med att försvara det vi redan har uppnått och hur kul är det? Hur enkelt är det att förklara? Det ställer mycket stora krav på våra förtroendevalda. Vi blir aldrig bättre än vår svagaste länk. Därför käre läsare, fortsätt vara medlem i facket, då kan vi lättare bevara allt det fantastiska som Enok och hans kamrater kämpade för – Tillsammans är vi starka!

Dan Strängby