Förtroendevalda tycker till

Krönika av Dan Strängby, Falköping

NY AVDELNING – NU BLICKAR VI FRAMÅT 

Den nya avdelning vi nu har bildat står inför stora utmaningar, vi lever just nu i en omvälvande tid. Det sker så mycket i vår omedelbara omvärld. Ibland känns det jobbigt tycker jag. Varför får alltid vi kollektivanställda kämpa så frenetiskt för att vi ska få behålla våra rättigheter? Och varför förstår inte alla att det är så? Som Olof Palme en gång sa: Demokratin måste alltid återerövras! Hoten mot våra anställningsvillkor har aldrig varit så många och så starka under min fackliga bana som startade 1992. Så här i ”omorganisationstider” är det dags för en återblick. 

Lagen om anställningsskydd 

Vi börjar titta på LAS, Lagen om anställningsskydd. En utredning som föreslog kraftiga försämringar för oss anställda. Varför kom den nu? Jo, för att Sverige har röstat på de partier som vill ha det så. Svårare är det inte. Kort tillbakablick: 1974 beslutade socialdemokraterna att LAS skulle träda i kraft. Tydliga regler för saklig grund vid uppsägning av personal, tillsvidareanställning var normen, turordningsregler vid uppsägningar, företrädesrätt vid återanställningar. Inga konstigheter alls när man tittar på det idag. 1982 förnyade regeringen Fälldin LAS, alltså i klarspråk försämrades. Utrymmet för tidsbegränsade anställningar ökades, provanställning och projektanställningar blir nya former av tillfälliga anställningar. 1994 inför den Moderata regeringen två undantag i turordningsreglerna, provanställning förlängs från sex till tolv månader något som socialdemokraterna återställde efter valvinsten samma år. 2001 återinförde Alliansregeringen undantagen men bara i företag med högst 10 anställda. 2007 var det dags för nya försämringar. Alliansregeringen inför allmän visstid och flera andra försämringar, något som fick EU att agera mot Sverige. Alliansen var då tvungna att begränsa staplingen av visstidsanställningar. Vad kan vi då lära oss av historien? Det får du lista ut själv. När jag blev tillsvidareanställd var det bara helt naturligt. Inget jag direkt tänkte på. Idag blir medlemmar överlyckliga och skriker ut sin glädje när de efter lång tid äntligen blir fast anställda. Då kan de äntligen börja leva sina liv. Då kan de låna pengar till det där drömhuset de har gått och längtat efter, de kan äntligen börja planera.  

Minimilön 

Likadant är det nu med EU:s planerade införande om minimilön. Varför kommer det nu? Jo, för att Europas invånare har röstat för det. Det skulle vara en katastrof för vår del om det infördes. Det går stick i stäv med den så framgångsrika svenska modellen. Möjligheterna att i framtiden teckna kollektivavtal skulle bli betydligt svårare för GS och därmed skulle tryggheten för de anställda bli mycket sämre. Vi måste reagera på såna här saker! Talas det om det här på din arbetsplats? Inte? Varför inte då? Jag skulle vilja se att varenda kollektivanställd gick man ur huse och protesterade mot införande av minimilön och försämringar i LAS. Vi har blivit för bekväma. Och så har vi fullt upp att hänga med i sociala medier….. 

Nollbud 

Avtalsrörelsen. Svenskt Näringsliv slänger sig med ord och lögner så att man tappar hakan. ”Pandemin har drivit oss ner till Marianergraven”. Våldsamma överdrifter i syfte att vi ska hålla tillbaka våra lönekrav och rättigheter. Läste att tjänstemän har 50 % mer i lön än arbetare. Det gör att lönegapet mellan arbetare och tjänstemän nu är lika stort som på 1930 – talet. Det känns provocerande. Det är hela tiden vi som ska ta ansvar. Jag tycker att arbetslivet ska vara en plats där människor växer. Där klyftor krymps samtidigt som självkänslan stärks. Där människor med olika bakgrunder och villkor i livet möts och bemöts med respekt som jämlikar. Det lyckas aldrig en arbetsgivare uppnå om han lyssnar på Svenskt Näringslivs chefsförhandlare. Nollbud och allmänna avtalsförsämringar för kollektivanställda står alltid högst upp på agendan. Kom ihåg: Utan oss - Inga vinster. Det var ju det vi kom på en gång. Dom är ju helt beroende av oss. Om vi samarbetar har vi en chans. Det gäller fortfarande. Sammanhållningen mellan fackets medlemmar har alltid varit helt avgörande. ”Tillsammans är vi starka”, en klyscha, men en viktig sådan. Ska vi komma någonvart måste vi alla engagera oss. Trycket måste komma från golvet, från medlemmarna. Det är ute på golvet avtalsrörelsen avgörs. Inser vi inte det kvittar det hur bra förhandlare vi har.  

Vill göra skillnad 

Min egen samlade erfarenhet från 1994 säger mig att klimatet idag är hårdare nu än då. Det är trist. Min övertygelse är att en nöjd och glad personal generar vinster till företagen. Missnöjda och arga gör det inte. Att skapa ett samhälle där vi möts som någorlunda jämlika parter är inte bara bra för oss, utan även för företagarna. Det tror jag att framtiden kommer att visa. Vi måste vara optimistiska. Vad är det då för framtid medlemmar och förtroendevalda i GS Västra Götaland kommer att möta? En ny organisation där vårt avdelningskontor kommer att finnas i Borås. Strävan kommer dock alltid att vara att GS ska vara lokalt förankrat och det kan ingen organisationsförändring i världen ändra på. GS kommer att finnas där runt hörnet! Jag hoppas och tror att engagemanget bland alla våra medlemmar kommer att öka. I de stora frågorna utanför sin egna arbetsplats. Frågor som påverkar oss alla in på bara skinnet. Att det spelar roll var vi lägger vår röst i våra demokratiska val. Jag tror att fler medlemmar vill bli förtroendevalda i framtiden! Vill vara med och påverka. Vill göra skillnad. På kongressen nästa år tar GS avstamp mot framtiden och den kommer bli fylld av svårigheter och snårigheter, men vi kommer vara fyllda av kamplusta, det är jag helt övertygad om. Sveriges största progressiva rörelse, facket, måste bli en kamporganisation igen, helt enkelt för att vi inte har något val. Det börjar hos dig och mig. 

Dan Strängby