Lön efter kön rimmar, fast illa.

För ett antal år sedan var jag med vid en löneförhandling där vi efter en hel del  tjat och bråk med arbetsgivaren äntligen lyckades höja lönen för några mycket kompetenta maskinoperatörer. Maskinoperatörerna var uteslutande kvinnor och vi lyckades få till en riktigt bra löneförhöjning åt dem. På företaget fanns fem lönegrupper, där lönegrupp 1 var den högsta. Den aktuella maskinens operatörer flyttades upp från lönegrupp 5 till lönegrupp 3.

 

Det var inte bara för att maskinen endast kördes av kvinnor som vi ville höja lönen, maskinen även komplicerad och arbetet krävde stor noggrannhet. Arbetsgivaren ställde därför höga krav på ansvarskänsla och tillförlitlighet på operatören.

 

Givetvis hade arbetsgivaren sett till att hålla nere lönen trots att chefen mycket väl kände till kvinnornas utomordentliga kompetens och inte nog med det - en av mellancheferna lät föraktfullt påpeka att: ”Det är väl inget svårt att köra den där maskinen, det är ju bara att trycka på den gröna knappen för att starta och den röda för att stanna.”

 

Höjningen av lönen för maskinoperatörerna mottogs väl av övriga arbetskamrater utom av några från lönegrupperna 1, 2, och 3. Dessa lönegrupper bestod i huvudsak av män. 

 

Efter det att vi presenterat förhandlingsresultatet kallade en speciellt ilsken man i gruppen på mig (jag minns att han lockade med pekfingret) och jag såg att han var riktigt, riktigt förbannad. Sedan blev jag ifrågasatt på ett sätt som jag varken före eller efteråt varit med om. Mannen sa: ”Hur i helvete kan du vara med och höja lönen på den där jävla kärringmaskinen! Du kan väl för fan inte mena allvar med att den skall ligga i samma grupp som våra maskiner!”

 

Jag försökte förklara hur vi resonerat i klubbstyrelsen men hur förklarar man något för någon som inte vill förstå? Mannen påpekade även att så fort arbetsgivaren sökte ny operatör till den där jävla kärringsmaskinen så skulle han och hela gruppen söka tjänsten.

 

Under åren som gått har jag ofta pratat om styrkan i att hålla ihop på arbetsplatsen. Jag har ofta sett på arbetsplatser där jag förhandlat,  att arbetskamraterna sedan länge förstått värdet av solidaritet. Vid löneförhandlingar har de med högre lön nästan aldrig protesterat då löneförhandlarna bett dem att avstå en del av sin pott till arbetskamrater med lägre lön, i de flesta fall kvinnor. De som högljutt protesterat var de som såg god sammanhållning som ett hot. Det var samma personer som på alla möjliga upptänkliga sätt försökte stoppa en rättvis fördelning av lönepotten nämligen arbetsgivaren.

 

Men hur gick det då med maskinen på företaget?

Jo, efter några veckor sökte företaget en ny operatör till maskinen.

Ingen av de arga männen sökte tjänsten.

Tjänsten söktes endast av kvinnor.

 

Arbetsmiljö- och värdegrundsansvarig på GS