GS växlar upp lönekraven - kräver 4,4 % i avtalsförhandlingarna

Idag presenterade Facken inom industrin sina avtalskrav inklusive den siffra som blir lönenormerande för hela arbetsmarknaden att följa i kommande avtalsrörelse. Facken inom industrin kräver 4,4 %. Vi anser att det är ett välbalanserat krav i en tid där företagens konkurrenskraft är god och vinstmarginalerna höga.

1997 skrevs Industriavtalet av industrins fack och arbetsgivare. Syftet med Industriavtalet var att hitta ett samarbete och en lönebildningsmodell som skulle ta Sverige från ett läge med fackliga strider om högsta lönekravet och därmed en inflationsspiral som åt upp de framförhandlade löneökningarna. Sedan dess har Industriavtalets parter varit de som träffat de första avtalen som resten av arbetsmarknaden sedan följt.
Inom ramen för Industriavtalet finns fem fackförbund (GS, Livs, IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer) som tillsammans utgör ”Facken inom industrin”. Dessa
fem fack representerar de största yrkesgrupperna inom industrin (arbetare, tjänstemän och akademiker).

Idag presenterade Facken inom industrin sina avtalskrav inför avtalsrörelsen 2023.

Detta är kraven:

En god löneutveckling och fokus på lägstalöner

Vi kräver 4,4 % i löneökningar. Vi anser att det finns goda skäl att växla upp löneökningstakten. Det är också det högsta lönekravet som Facken inom industrin krävt under Industriavtalets historia.
Facken inom industrin baserar lönekravet på att svensk konkurrenskraft står sig väl i jämförelse med våra viktigaste konkurrentländer. Produktiviteten i Sverige har utvecklats mer positivt sen 2018 i jämförelse med andra konkurrentländer.
Sverige har också ökat sina exportmarknadsandelar de senaste åren. Bolagen har god lönsamhet och det finns inga skäl att öka vinsterna ytterligare på lönernas bekostnad. Arbetsmarknaden är också god och sysselsättningsgraden är rekordhög och arbetslösheten lägre än före pandemin.

Det är viktigt att påminna om att vårt lönekrav inte syftar till att till fullo kompensera för den höga inflationen. Inflationsmålet är en fortsatt viktig utgångspunkt när vi ställer våra lönekrav. Våra lönekrav får heller inte riskera att bidra till en lönedriven inflation.
Vi anser därför att 4,4 % är det bästa möjliga att kräva utifrån rådande läge.

Avsättning deltidspension/flexpension

100 timmars arbetstidsförkortning per år är ett långsiktigt mål. Förkortningen kan ske i olika former. Systemen för deltidspension/flexpension som finns inom industrin ger möjlighet till en anpassning av arbetstiden när man närmar sig pensionering. Nu vill vi fortsätta att höja avsättningen till dessa system.

- Mitt besked till GS medlemmar är att förbundet nu växlar upp
löneökningstakten. Det lönekrav vi går fram med idag är det högsta under industriavtalets historia. Det finns säkert de medlemmar som vill att GS ska kompensera för alla kostnadsökningar, men vi gör oss själva en björntjänst om vi tror att lönebildningen kan kompensera för hela den kostnadskris vi befinner oss i
nu. Det är också ett politiskt ansvar att lindra effekterna av
kostnadsutvecklingen, kommentar GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

- För GS har det varit viktigt att få med en satsning på de med lägst inkomster. Nu har vi i såväl LO-plattformen och FI-plattformen fått med satsningar på lägstalönerna vilket kommer göra skillnad för de med minst ekonomiska marginaler. Vi vet också att många medlemmar uppskattar möjligheten att kunna gå ner i arbetstid när pensionen närmar sig. Därför är det positivt att det i FI-plattformen också finns med krav på fortsatta avsättningar till deltids- och flexpension. Utöver plattformskraven kommer
GS naturligtvis fortsätta driva på de förslag om förändringar som inkommit på respektive kollektivavtal, kommenterar GS avtalssekreterare Madelene Engman.