Tony Berggren, ombudsman GS besöker Luis och hans familj i Colombia

Fackligt aktiv skjuten i Colombia

GS har en lång historia av att driva internationella solidaritetsprojekt tillsammans med världsfederationer och är medlemmar i två olika federationer; BWI federationen för Skogs- Trä och Byggarbetare, samt UNI Grafiska och Förpacknings Federationen.

Tony Berggren, ombudsman på GS med ansvar för de internationella frågorna, träffar Luis, vars fackliga engagemang har stått honom dyrt, i sitt hem i Bogota. Luis är skottskadad och har ett infekterat sår och behandlas intravenöst med antibiotika.

Det är en udda situation för en ombudsman från trygga Sverige. Luis är glad att vi är hos honom och inleder med att tacka för allt stöd han får av GS och UNI och han vill gärna berätta sin historia för oss.

GS projekt har främst fokus på Asien och Latinamerika, ett av de länder som står i fokus på den Grafiska sidan är Colombia. Landet är känt som ett av de farligaste länderna i världen att vara fackligt aktiv i. Sedan mitten på 80- talet har mellan 2 600 och 4 000 mord begåtts mot fackligt aktiva beroende på vilken statistik man tar del av.

I Colombia är organisationsgraden låg, endast 3-4 % av alla anställda är medlemmar i en fackförening. Det finns närmast ett monumentalt och institutionellt motstånd mot fackföreningar, hot, våld, lönesönkningar och avsked är vardag för de som valt att organisera sig. För de som är förtroendevalda kan priset bli det högsta, döden.

Även om landet nu fått en mer arbetarvänlig regering fortsätter morden och mordförsöken. I maj 2022 blir Luis beskjuten med tre skott. Det är i den miljön som jag möter Luis Ferdinado, tidigare förbundsordförande för det grafiska förbundet i Colombia.

Luis har arbetat på Smurfit Kappas fabrik i över 30 år.

- Jag har alltid varit en föreningsmänniska. I min ungdom ägnade jag mig åt dans, vilket skulle bli min väg in i facket, säger Luis.

Han är från början utbildad lärare i dans och kultur och anordnade danskurser för sina arbetskamrater. Snart sågs han som en naturlig ledare av sina arbetskamrater.

Det lokala facket såg samma ledaregenskaper och uppvaktade honom, kort där efter var han ordförande i den lokala fackklubben. Uppdragen blev tyngre och tyngre och han blev en central figur i förbundet.

- Att utbilda och representara mina kollegor var det finaste jag kunde få vara en del av, säger Luis.

Efter 30 år som en stark fackföreningsledare tröttnade företaget på hans engagemang och fabriserade en lögn om att han skulle ha sovit på jobbet och avskedade honom. Frågan gick till domstol och i samband med detta kontaktade bolaget honom med ett förslag om förlikning. Förslaget avvisade av Lui och han krävde arbetet tillbaka, något som bolaget vägrade.

I samband med att dom skulle falla kontaktades han av sin advokat som uttryckte en oro för att rätten var mutad. Möjligheten till en rättvis prövning var dålig eftersom korruption inom rättsväsendet i Colombia är vanlig. Efter rådgivning från advokaten accepterade Luis en förlikning.

- Efter förlikningen fick jag inte vara medlem i facket längre. Det är enligt Colombiansk lag förbjudet att vara medlem i ett fackförbund om du inte har en anställning. Istället har jag agerat rådgivare åt förbundet, som en extern resurs, vid förhandlingar och i förberedelser inför möten med företaget.

Det var i den rollen han besökte fackliga kollegor som skulle förhandla hos Smurfit Kappa.

Tanken var att han skulle bistå med att förbereda kollektivavtalsförhandlingar.

Under lunchen inför förberedandet av förhandlingarna andra dagen kör en motorcyckel fram till honom och avlossar ett antal skott. motorcyckeln lämnar platsen och Luis lämnas döende på gatan. Trots svåra skador och operationer kan hans liv räddas.

Luis blir känslosam när han berättar sin historia, om hur de tre skotten bara varit en del av de svårigheter han mött.

- Det är inte enkelt att jobba fackligt här i Colombia. Bolaget gör mycket för att förhindra fackligt arbete och mycket av arbetet måste bedrivas på kvällar. Det har tagi tid från familjen och den hotfulla miljön som finns för fackligt aktiva i Colobia gör att min dotter nu tvingas söka asyl i ett annat land. Min kollega som hittade mig skjuten har fått sätta sin dotter i säkerhet i Europa, säger Luis.

Trots allt så har Luis starkt stöd av sin familj och de ser gärna att han fortsätter arbetet för sina kollegors vilkor.

Som fackligt aktiv blir jag lika bestört som imponerad över situationen för de fackliga kamraterna i Colombia. Bestört för att de riskerar livet för grundläggande rättigheter och imponerad över det mod och den kraft våra vänner visar då de med risk för eget liv kämpar för det som vi här i Sverige ser som så självklart.

Samtidigt belyser situationen i Colombia arbetsgivarnas skräck inför den inneboende kraft som en fackförening visar, de vet att när vi står enade och ställer gemensamma krav blir vi starka. För att förhindra facklig organisering finns det bolag som är redo att mörda de som slåss för sina rättigheter. Det är den bistra verkligheten som facken måste förhålla sig till och slåss emot.

 Jag frågar Luis om vad som måste ändras i landet, han skakar på huvudet.

- Det är inte bara en sak som måste ändras, det är en helhet. Först och främst måste politiken och facken samverka för att hitta lösningar. Lagar måste stärkas så att arbetstagares rättigheter kan skyddas. Lagar måste garantera att ingågna avtal skyddas. Korruptionen inom domstolsväsendet måste upphöra och utdömda sanktioner måste krävas in. Utav alla sanktioner som ställdes ut under förra året behövde ingen betala. Det är gratis att bryta mot lagen i landet. I grunden handlar det om att hitta en lagstiftning som visar respekt för arbetare och ders liv och levene, säger Luis med bestämdhet.

Den internationella rörelsens har slutit upp runt Luis, det är något han är oerhört tacksam för. Han berättar om hur EWC rådet i Europa har stöttat honom, hur UNI/GS och hans förbund stöttat honom i rättsprocessen. Luis understryker vikten av att vi i Sverige fortsätter att organisera oss, att inte bolagen börjar hantera oss som i Colombia, ni måste fortsätta vara organiserade.

Luis avslutar med att säga, att han helst av allt vill ha sitt arbete på Smurfit Kappa tillbaka och fortsätta att utbilda sina kollegor. Han säger att Smurfit är ett bra företag men att bolaget så som många andra har problem på mellanchefsnivå.

- Helst av allt vill jag träffa Tony Smurfit från Irland och förklara situationen i Colombia. Efter att jag blev skjuten har ingen från bolaget kontaktat mig, trots att jag arbetat i över 30 år i bolaget, säger Luis med tung röst.

Han vill att UNI och bolaget tecknar ett globalt ramavtal med tytdliga regler och referenser till ILOs kärnkonventioner, han önskar att Herr Smurfit själv signerar avtalet, det vore en total ”game changer”.

Detta är Luis egen bild av situationen i Colombia och Smurit Kappa. Vem som skjöt honom är inte klarlagt i domstol. Vissa har fått höra att det är ett rån som gått fel, trots att han aldrig rånades. Sånt är livet i Colombia. Detta är något som GS aldrig kan tillåta pågå i tysthet, därför kommer vi fortsätta prata och belysa de orättvisor som drabbar våra fackliga kamrater runt om i världen.

Tony Berggren, ombudsman GS

Publicerad: