1 maj 1899 Typografiska Föreningen Bilden är från 1 maj 1899

Sveriges äldsta fackförening

Vår avdelnings tidiga historia

Förening för nytta, nöje och bildning. Så löd förslaget till devis för Sveriges första fackförening, Typografiska Föreningen i Stockholm. Året var 1846. Trettioett år senare bildas även Sveriges första träarbetarefackförening i Stockholm.


Enkelt uttryckt kan vi säga att Typografiska Föreningen i Stockholm är farfars far till vår avdelning. Att föreningen bildades 1846 berodde på att Fabriks- och hantverksordningen infördes vilken innebar att medeltidens hårt reglerade skråväsende, med lärlingar, gesällskap och borgerskap upplöstes och näringsfrihet infördes. Typograferna skapade en förening där de kunde diskutera sina frågor. Men vilka frågor brottades de tidiga fackföreningarna med då?


Under de första 20 åren tycks Typografiska Föreningen mest ha ägnat sig åt föredrag, diskussioner, körsång samt att skapa ett bibliotek. Bristen på facklig verksamhet kan troligtvis bero på det ekonomiska uppsving som rådde i Sverige från 1850- till 1870-talet. Skälet till att Typografiska Föreningen 1872 går till arbetsgivarna med krav om införandet av tarifflöner och höjda löner är att levnadsom-kostnaderna ökat kraftigt 1870-1871 medan lönerna stått stilla. Arbetsgivarna i Boktryckarsocieteten gick med på att inför tarifflöner, dock inte till de nivåer som Typografiska Föreningen önskat. Därmed hade Sveriges första kollektivavtal tecknats.


De följande två decennierna präglades av kraftiga upp- och nedgångar i ekonomin. Den ökade konkurrensen inom industrierna möttes av rationaliseringar och lönesänkningar. I det sammanhanget är det kanske inte så märkligt att 1880-talet blir årtiondet då fackföreningsrörelsen på allvar föds i Sverige.


"På anmodan af hr Moberg och Linderholm voro några snickare samlade Söndagen den 5 September 1880". Citatet är de inledande raderna i det vackert handskrivna protokollet till det första mötet där Stockholms Snickeriarbetareförening bildas. Linderholm höll ett inledande tal om varför de hade kallat till möte. Skälet var de "tryckta förhållandet" mellan snickare och arbetsgivare, han föreslog att snickarna skulle bilda en förening för att "vinna en något fastare ställning" i förhållande till arbetsgivarna. Linderholm och Moberg var uppenbarligen inga duvungar, redan på första mötet föreslog de att föreningen skulle skapa en understödskassa för kommande behov, det vill säga en strejkkassa.


På föreningens tredje möte, i oktober samma år, antogs stadgar till föreningen och en styrelse valdes. I stadgarnas inledning finns målet för fackföreningen: "Fackföreningen har till ändamål att förena alla träarbetare, för att genom öfverläggningar och gemensamma praktiska åtgärder förbättra deras ställning i såväl ekonomiska, som socialt och politiskt afseende." Insikten om att alla problem som arbetarna mötte på arbetsmarknaden inte kunde lösas i förhandlingar med arbetsgivarna, utan krävde politiska lösningar, fanns alltså redan från början.


Den unga snickeriarbetarfackförening sätts på prov strax efter sin födelse. 1881 lämnas krav till arbetsgivarna om förkortad arbetsdag till tio timmar samt högre löner. Sex arbetsgivare går med på kraven, medan de flesta ignorerar skrivelsen. Föreningen beslutar om att gå ut i partiell strejk hos de arbetsgivare som trilskas mest. Strejken pågår i två månader och då den unga föreningen inte har hunnit bygga upp någon strejkkassa, kommer ekonomisk hjälp från andra fackföreningar både inom Sverige och från andra länder. Fackföreningen får igenom sina krav. Men konjunkturerna går upp och ned och när de går ned sänker arbetsgivarna återigen lönerna. Många medlemmar blev besvikna och gick ur facket. Men sannolikt blev flera skrämda eftersom att de som varit ledande i strejken sparkades och svartlistades. Dessa tvingades lämna Stockholm för att få arbete och några emigrerade till USA. Från att ha organiserat cirka 400 snickare sjönk medlemstalet till ungefär 100. Föreningen beslöt att byta namn till Stockholms Träarbetarefackförening för att locka fler än bara snickare. Namnbytet gjorde dock ingen större skillnad i medlemsantalet de följande tio åren.

Stockholms Träarbetarefackförening 1886.

Under 1880-talet inser fackföreningarna att de inte klarar sig själva, de måste organisera sig bättre. 1886 bildas Sveriges första fackförbund, Svenska Typografförbundet. Fyra år senare tog Träarbetare-fackföreningen i Stockholm initiativet och bildade Svenska Träarbetareförbundet. Sågverksarbetarna bildar sitt fackförbund i Gävle 1891. Fackföreningarna i Stockholm inser även att de måste samarbeta sinsemellan och bildar en facklig centralkommitté.
Vilka var då de frågor som fackföreningarna brottades med? Bortsett från de två som redan nämnts, lön och arbetstider, var organiseringen huvudfrågan; hur skulle de få fler att förstå nyttan med fackföreningarna? Agitationen var så viktig att det i Träarbetare-fackföreningens stadgar stod att alla medlemmar var skyldiga att försöka få med sina arbetskamrater i facket. Och när förbunden väl bildats beslöt de att ge ut tidningar för att upplysa både medlemmar och ickemedlemmar om de fackliga frågorna. Fackföreningarna lade också grunden till det moderna försäkringssystemet, då de grundade arbetslöshets-, sjuk- och begravningskassor. Arbetsmiljöfrågor stod också på dagordningen, 1885 var medellivslängden för typografer 37 år, många dog av tuberkulos. Studier var också en viktig fråga, inte bara för att fackföreningsledarna skulle bli klokare – utan för att arbetare också skulle få politiskt inflytande. Alla dessa frågor känner vi igen i dagens fackliga verksamhet. Andra frågor känner vi inte igen, kampen för allmän och lika rösträtt, mot barnarbete, för nykterhet.
Gemensamt för hur typograferna och träarbetarna organiserade sig var att arbetsplatsklubbarna kom att bli ryggraden, men de organiserade sig även yrkesmässigt i föreningar eller sektioner. De geografiska föreningarna eller avdelningarna fanns självfallet kvar som de demokratiska och agitatoriska naven i förbunden.


Sågverksarbetarförbundet hade kraftiga problem inledningsvis och verksamheten levde en tynande tillvaro fram till 1897 då de startade om. Varje sågverk där det fanns medlemmar fick utse en platsstyrelse och var därmed en egen klubb.


Vad kan vi då lära oss av historien? Att kampen mellan arbete och kapital fortfarande existerar blir tydligt då vi fortfarande brottas med samma frågor när det gäller lön, arbetsmiljö och arbetstider som våra föregångare gjorde på det sena 1800-talet. Vikten att förklara för ickemedlemmar om varför de tjänar på att vara medlemmar är lika stor idag som då. Trots allt är det till stor del våra kollektivavtal som reglerar vår vardag på arbetet och därmed det som ligger medlemmarna närmast om hjärtat.


Vår avdelning har all anledning att vara stolt över vår historia: Typograferna i Stockholm bildade som redan nämnts den första fackföreingen i Sverige, slöt det första kollektivavtalet 1872; Stockholms snickeriarbetareförening bildades 1880 var landets första träarbetarefackförening. Åtta år senare föreslår de till de andra fackföreningarna i staden ett embryo till LO och träarbetarna i Stockholm la grunden till Träarbetareförbundet. Det är svårt att inte imponeras av dessa föregångare, särskilt med tanke på de villkor då rådde. Det fanns inga arbetsrättsliga lagar som skyddade dem, arbetstiden var mellan 11 – 17 timmar om dagen, i bästa fall med lediga söndagar. Strejkande arbetare kunde fängslas med hjälp av lösdriverilagar. Trots dessa omständigheter bildade de föreningar. Det enda skydd de tidiga fackföreningarna hade var den från 1809 lagstadgade föreningsfriheten.


Jonas Lundborg