Det är ett spännande utspel vi fick ta del av idag. En avslappnad statsminister får illustrera budskapet om att Sveriges befolkning måste arbeta längre. Vår statsminister anger 75 år som referens för en tänkbar framtida pensionsålder. Reportaget innehåller mycket tänkvärt.

Bland annat säger Reinfeldt att de länder vi möter i öppen konkurrens inte har våra välfärdsambitioner. Jag undrar vilka länder han har i åtanke. Kan det vara Tyskland, en av våra viktigaste handelspartners? Eller Indonesien? Kina? Och vilka välfärdsambitioner har egentligen regeringen?

Jag har mött en hel del fackliga kollegor från olika delar världen och deras ambitioner råder det inget tvivel om. Många av dem har haft Sverige som förebild när det gäller att bygga välfärd. Det är med stor förvåning de nu följer den svenska politiska utvecklingen på välfärdsområdet. Som en asiatisk kollega sa till mig i Singapore: Hur kan svenska folket rösta fram en regering som tar ifrån er det som resten av världen strävar efter?

Sedan till Reinfeldts huvudpoäng; vi måste jobba längre. Han har säkert rätt. Det är inte det som är upprörande. Men man får nästan intrycket av att det här är en lätt operation. Som att vi bara behöver finkalibrera dagens arbetsmarknad lite grann. Få människor att bli motiverade. Byta karriär när det börjar gå lite tungt.

Faktum är att LO:s medlemmar inte klarar att arbeta till 65 års ålder. Det ligger ingen lathet i detta. Det räcker inte med motivation. I så fall skulle den ekonomiska drivkraften fått människor att redan idag krampaktigt hålla sig kvar i arbetslivet. Människor tar helt enkelt slut. Kroppen orkar inte längre. Detta kan faktiskt inträffa trots att man trivs med jobbet.

Om Reinfeldts önskningar ska bli uppfyllda krävs det en revolutionerande förändring på svensk arbetsmarknad. Ett helt nytt utbildningssystem kombinerat med en ambitiös arbetsmarknadspolitik för att öka rörligheten. En bra A-kassa för trygga omställningar. Arbetsmiljöer som inte slår ut människor. Arbetsorganisationer som inte stressar sönder. Livspussel som fungerar. Dagis och skolor, kollektivtrafik. Listan kan göras längre men problemet är att vår hurtfriske statsminister inte tycks se detta.

Det finns grupper som redan idag kan jobba mycket längre än till 65 år. Det är helt ok. Men med dagens pensionssystem blir LO-medlemmar inte bara utslitna utan får också lägre pension. Någon kan tycka att det är klassretorik. Någon kanske anser att LO-medlemmar får skylla sig själva. Ytterligare någon kanske ser det som en politisk uppgift att göra någonting åt det. Var står regeringen?