Det går att säga mycket om det dagsaktuella politiska läget. Framförallt när det gäller det Socialdemokratiska partiet. Å andra sidan är det många andra som känner sig manade att göra det, så jag tror jag avstår.

Bättre då att försöka sträcka sig över planket och se vad som väntar där. Borgerliga analyser vill gärna göra gällande att vänsterns lösningar inte passar in i dagens samhälle. Förr i tiden byggde vi landet tillsammans, nu bygger alla sin egen framtid. Politiken som verktyg har förminskats. På allmän begäran. Det finns fog för en sådan syn, inte minst med tanke på de två senaste valresultaten i Sverige.

Borgerliga politiker är dock svaret skyldiga på en punkt. Nämligen arbetslinjen. Ingen regering någonstans kan räkna med fortsatt förtroende om man inte har en plan för full sysselsättning.

Enligt ILO försvann 27 miljoner jobb globalt i den senaste finanskrisen och jobbkrisen förvärras nu för varje dag. Ungdomars situation är särskilt utsatt. Som en följd av detta växer den informella sektorn dramatiskt. Vilket i sin tur gröper ur statsfinanserna.

Multinationella företags lönsamhet är, till skillnad från staternas finanser god, men investeringsviljan låg. Ojämlikheten breder med andra ord ut sig på vår planet.

Samtidigt som det finns ett enormt sysselsättningstapp att hämta igen kommer nya generationer som också vill kunna försörja sig på ett jobb med hyfsade villkor.

Då är frågan som alla borde ställa sig: Varifrån kommer de nya jobben? Och vad gör vi om inte marknaden skapar dessa jobb?

Nyliberala tänkare förstår inte ens frågan. Arbetarrörelsen förstår frågan men söker trovärdiga svar. Det är skillnaden. Och hoppet om en bättre framtid.