Så har årets Almedalsvecka inletts. Allas vår landsfader Fredrik Reinfeldt öppnade talarveckan genom att använda ett gammalt verktyg i lådan. Genom att påstå att Moderaterna numera är det statsbärande partiet lever han den dröm som partiet gemensamt har formulerat för ett par år sedan. Ska man uppröras av detta? Eller lite generat le åt eländet?

Jag har inte förstått allvaret förrän jag hörde Reinfeldt utveckla sina tankegångar. Det är nämligen så, gott folk, att Moderaterna nuförtiden representerar ett allmänintresse. Man tar ansvar för hela Sverige. Inte som den rödgröna alliansen vars politiska agenda närmast gynnar särintressen. Så låter Moderaterna 2010. Gösta Bohman känns långt borta.

Det hade väl varit skit samma om Reinfeldt hade fört en annan politik än Bohman. Men gör han verkligen det? Vilka har gynnats av Moderaternas regeringspolitik? Ja, äger du ett radhus i Täby och är höginkomsttagare är du vinnare. Är du sjuk eller arbetslös är du förlorare.

Det är detta som är så obehagligt. De grupper som Reinfeldt valt att gynna med sin politik kommer alltid att klara sig, oavsett vilken regering som har makten. De som är beroende av politikens makt är i Moderaternas ögon ett särintresse.

Med en sådan politik blir man inte landsfader. Snarare en kort historisk parantes.