Om tre timmar är det formell kongressöppning för ITUC:s kongress i Vancouver. ITUC skulle väl närmast kunna beskrivas som fackföreningsrörelsens globala konfederation. Temat för kongressen är "från kris till global rättvisa" och detta genomsyrar kongressveckans aktiviteter. Gästtalare är bland annat Greklands premiärminister Papandreou och Argentinas president de Kirchner.

Denna globala fackliga kongress har tyvärr hamnat i skuggan av det G20-möte som också äger rum i Kanada i dagarna. När man läser tidningarna här så förstår man det moment 22 som många skuldtyngda regeringar nu brottas med. Barack Obamas inspel till G20-mötet är att inte släppa de stora stödpaket som hållit världsekonomin på fötter sedan finanskrisen briserade. Samtidigt sitter många länder med skenande budgetunderskott. Några europeiska länder sitter redan i skiten. För en lekman verkar det som att det tornar upp sig till ett rejält oväder när detta uppskjutna drama inte kan hindras längre.

För det är väl oundvikligt att så småningom kapa skuldberget. Undrar vilka som då får betala priset? Om staten måste dra in på utgifter så är det en kvalificerad gissning att det är löntagare, sjuka och arbetslösa som drabbas. Det är till och med mer än en gissning. Som Tage Danielsson sa "det är en intill visshet gränsande sannolikhet".

Med denna inramning känns det verkligen angeläget med globala fackliga strategier. När det blåser upp till storm tror jag att många regeringar är betjänta av starka fackföreningar. Politiskt kaos är alternativet.