Jag har just avslutat ett möte med kollegor från Malaysia och Vietnam. Det är skrämmande att höra hur multinationella företag plöjer sig igenom land efter land på jakt efter lönsamma affärer. Migrerande arbetskraft bär upp näringslivet till priset av att arbetarrättigheter kränks. Lyckas facket trots allt motstånd organisera arbetarna får man börja om när de tidsbegränsade anställningskontrakten löper ut och nya arbetare kommer. I Malaysia försöker man så gott man kan att informera arbetskraften om vilka rättigheter man har. Bland annat utfärdar man ett "Migrant Workers Rights Passport" som man försöker sprida till så många som möjligt.

Skogscertifieringssystemen blir allt viktigare eftersom både producent- och konsumentkraven på ett uthålligt skogsbruk ökar. Utan rimliga arbetsvillkor för arbetarna kommer inte ett uthålligt skogsbruk att uppnås. Det finns inga andra intressenter än fackföreningsrörelsen som driver denna fråga. Därför är det ibland nödvändigt att tänka bort nationsgränserna.

Det allra bästa är om certifieringskedjan löper från skogsbruk till färdig produkt. Vad hjälper det om ett träd avverkats enligt certifieringsstandard om nästa led i kedjan inte fungerar. GS och fackföreningsrörelsen verkar för att både trädgårdsmöbler och böcker ska kedjecertifieras.

Nu till något mycket viktigare. I utländska medier har det döpts till altar-gate. Nämligen frågan om huruvida konungens överlämnande av kronprinsessan vid bröllopet är ett tecken på patriarkalism. Frågan ter sig närmast grotesk med tanke på att hela systemet med ett kungahus är en kvarleva från medeltiden. Ett tips till brudparet: Låt prinsen in spe överlämnas av sin mor. Det rockar fetare.