Så har förbundet ytterligare en gång tvingats varsla om stridsåtgärder. Denna gång handlar det om förhandlingar om ett nytt skogsavtal. Det speciella med detta konfliktvarsel är att det är föranlett av att vår motpart, Skogs- och Lantarbetsgivarförbundet (SLA), vill fasa ut den arbetstagardefinition som funnits i 50 år.

Enligt SLA förhindrar denna avtalsreglering ett flexibelt skogsbruk. Enligt vårt förmenande är arbetstagarbegreppet ett viktigt verktyg för att försvara kollektivavtalsvillkor i skogsbruket. För att förstå denna komplicerade tvist är det viktigt att titta i backspegeln. Denna fråga är inte direkt dagsfärsk.

I tidningen Skogsindustriarbetarens nr 13 år 1959 kunde man läsa om hästföraren Vinny Larsson som lämnat timmerutförseln per häst och blivit traktorentrepenör. Vinny berättade att tillvaron som entrepenör blivit en besvikelse. Efter nio års slit summerade han sin entrepenörskarriär med följande uttalande i tidningen: Jag har aldrig nånsin varit så fattig.

På 1980-talet startade en strukturomvandling för avverkningslagen. Många var de anställda som ställdes inför faktum. Bli entrepenör eller lämna skogsbranschen. Denna utveckling har fortsatt och få branscher är så "entrepenadiserade" som skogsbruket.

Avtalsparterna har dock varit kloka. I samband med ATP-reformens införande var man överens om att det var viktigt att reda ut under vilka förutsättningar man var arbetstagare respektive uppdragstagare. Därför finns det en reglering som något förenklat innebär att röjning och plantering ska ske av arbetstagare och därmed betalas enligt kollektivavtalade villkor.

Det är detta som SLA menar är "oflexibelt". Vad SLA vill är naturligtvis att få jobben utförda så billigt som möjligt.

1959 var det Vinny Larsson från Vitå som drabbades. 2010 är det Pjotr från Gdansk. I övrigt är det lika.