alt

Per-Olof Sjöö, ordförande för GS

Jag är sedan den 1 juni 2009 ordförande för det nybildade fackförbundet ”GS – facket för skogs-, trä- och grafisk bransch”. GS är en sammanslagning av Skogs- och Träfacket samt Grafiska Fackförbundet.

Jag är en 41-årig trebarnspappa som är uppväxt i de djupaste småländska skogarna. Har en yrkesbakgrund som fönstersnickare på Elitfönster i Lenhovda. Bor numera i Kungsängen utanför Stockholm. Tillbringar också en del fritid i Ludvika där jag har en särbo.

Jag blev tidigt politiskt intresserad. Min far var fackligt aktiv så jag blev i mångt och mycket matad med politik vid köksbordet. Att söka lösningar för ett rättvisare samhälle blev min drivkraft. Det var ett naturligt steg att engagera mig fackligt när jag började på Elitfönster.

 

Puls

2010 Februari 27 12:55:45
 
En timmes väntan på ett försenat tåg i Gävle ger utrymme för lite reflektioner i bloggen. Jag har just gästat Arbetarrörelsens dagar i Bollnäs. Ett mycket bra möte med taggade människor från både LO-förbund och partiet. Extra krydda gavs anrättningen av att få en pratstund med den ryktbare fd Transportordföranden Hans Wahlström, som verkar vara lika engagerad nu som förr.

Annars händer det mesta i Stockholm just nu. Förbundet har tre förhandlingsdelegationer på plats. Syftet är att göra en kraftansträngning för att värka fram nya avtal på egen hand. Lyckas det inte i helgen hamnar vi i OPO:s grepp. Hur det går får vi se sent på söndag.

Det blir en särskild puls på förbundet när förhandlingarna går in i detta intensiva skede. En härlig miljö för alla som förstår vikten av att vi upprätthåller starka parter på arbetsmarknaden. Att sitta i en förhandlingsdelegation är ett av de finaste uppdrag man kan ha i vår organisation. Det är ett uppdrag som utgår från ett förtroende på sin egen arbetsplats men förhandlingsresultatet ska bäras av alla arbetskamrater i hela förbundet.

Det är ansvarsfullt, tidskrävande och kräver en hel del tålamod. Men när det lossar och blir skarpt läge tätnar atmosfären. I dessa lägen blir man ödmjuk inför sitt uppdrag. Ödmjukheten bottnar i att man faktiskt vet att det som kommer ut av förhandlingarna gör skillnad hos medlemmarna. Som sagt, det är ett stort ansvar, men det är underbart att jobba fackligt då!