alt

Per-Olof Sjöö, ordförande för GS

Jag är sedan den 1 juni 2009 ordförande för det nybildade fackförbundet ”GS – facket för skogs-, trä- och grafisk bransch”. GS är en sammanslagning av Skogs- och Träfacket samt Grafiska Fackförbundet.

Jag är en 41-årig trebarnspappa som är uppväxt i de djupaste småländska skogarna. Har en yrkesbakgrund som fönstersnickare på Elitfönster i Lenhovda. Bor numera i Kungsängen utanför Stockholm. Tillbringar också en del fritid i Ludvika där jag har en särbo.

Jag blev tidigt politiskt intresserad. Min far var fackligt aktiv så jag blev i mångt och mycket matad med politik vid köksbordet. Att söka lösningar för ett rättvisare samhälle blev min drivkraft. Det var ett naturligt steg att engagera mig fackligt när jag började på Elitfönster.

 

Reflektioner från ett snöigt Norrköping

2010 Februari 2 17:33:29
 Tillåt mig att reflektera en smula över den partiledardebatt som ägde rum i söndags. Jag tycker att det blir alldeles för mycket teknikaliteter. Nivåer hit och miljarder dit. Tydligen har till och med vår statsminister svårt att hålla reda på alla siffror.

Vore det inte bättre om man lät partierna utveckla sina tankar om vilket samhälle man vill ha? Det hela kokar ner till två tydliga alternativ. De borgerliga drivs av en politisk tanke som inte är unik för svenska borgerliga partier. I korthet går det ut på att se till att öka människors drivkraft genom att utsätta medborgarna för större risker. Större risk vid arbetslöshet (lägre ersättning, högre trösklar) gör människor mer benägna att ta lägre betalda jobb. Större risk vid sjukdom grundar sig på samma tanke. Det är inte bara arbetslösa och sjuka som träffas av denna ideologi. Även de som har ett jobb blir mindre benägna att ställa krav på bättre villkor. Risken vid arbetslöshet är allt för stor.

Så ser en nyliberal politik ut. Alla konservativa politiker världen över tänker likadant.

Mot detta ska ställas en klassisk socialdemokratisk idétradition. En tanke om att människor gör bättre val, både för sig själva och samhället, i en omgivning där den grundläggande tryggheten inte hotas vid förändringar. Varken i det egna livet eller i arbetslivet. Tvärtom skapas en dynamik och flexibilitet i samhället som driver utvecklingen framåt. Denna idé grundar sig på en positiv männisosyn, det vill säga att människor vill bidra till samhällets bästa och skapa egen försörjningsmöjlighet. Denna politik kräver ett större skatteuttag. Det tycker jag inte att den rödgröna alliansen ska skämmas för att säga.

Regeringen talar ofta om välfärdens kärna. Som om det vore ett absolut begrepp. Det är väl relativt? Vad ska vi jämföra med? En kärna från en vattenmelon eller en avokado? Jag vill veta...

Svenska medborgare bör ges möjlighet att få höra sina politikers grundläggande utgångspunkter. Då kan man se bortom ersättningsnivåer och skatteskalor. Jag hoppas vi får en sådan valrörelse.

Avslutningsvis kan man inte undgå att förundras över svenska industridirektörers totala avsaknad av krismedvetenhet när det gäller den egna löneutvecklingen. Dagens Arbete har granskat och det är sorglig läsning. Och så kommer det nollbud i årets avtalsrörelse. Hur möter man bäst dessa nollbud? Nolltolerans, måhända!