Idag rapporteras i Metro om ett amerikanskt klädföretag, Urban Outfitters (eller var det misfitters). Företaget har bestämt sig för att driva verksamheten utan egen personal. Anledningen till detta är att de anställda krävt att få kollektivavtalade villkor. Istället för kollektivavtal har nu personalen fått två valalternativ. Antingen säger du upp dig själv och tar anställning i ett bemanningsföretag som hyr ut dig till din nuvarande arbetsplats. Alternativ nummer två är att bli uppsagd på grund av arbetsbrist.

Det är en halsbrytande strategi. För att undvika ett kollektivavtal befriar man sig från de anställda. Befrielsen blir total när kunderna sviker, vilket jag hoppas blir följden av slikt beteende.

Nu är det tyvärr inte en alldeles unik händelse. Man kan med fog säga att finanskrisen och den efterföljande sysselsättningskrisen gjort att samhällsklimatet har hårdnat. Regeringen för dessutom en politik som gör att skillnaderna ökar. Friska människor med jobb gynnas. Sjuka och arbetslösa marginaliseras. Köerna till socialkontoren blir längre.

Utanförskapet har individualiserats och samhällets ansvar nedtonats. Detta är i grunden en fråga om vilket samhälle vi vill ha. En fråga som egentligen sträcker sig utanför den strikt partipolitiska agendan. Därför är det positivt att konstatera att allt fler engagerar sig för de människor som hamnat i verkligt utanförskap. Jag har under en tid följt en växande Facebook-grupp som heter Stoppa hemlösheten. Detta är ett initiativ som syftar till att synliggöra ett samhällsproblem som allt för länge varit i politiskt skuggläge. Det inger i alla fall hopp om framtiden!