Lång uppförsbacke på väg mot avtal

Analys Avtal före jul? Glöm det! Aldrig har parterna stått så långt ifrån varandra, vittnar luttrade förhandlare inom IF Metall och det första budet från opo fick samfällt tummen ner. Både av fack och arbetsgivare.

Numera är det mer regel än undantag att det börjar hända saker i avtalsrörelsen först när opo kliver in i handlingen.

Innan dess förhandlas det visserligen friskt runt avtalens mjukdelar men det är först med opo som utrymme och längd, kommer upp på dagordningen.

I förra veckan fick Facken inom industrin (FI) veta hur mycket arbetsgivarna värderade deras medlemmars slit.

Opo föreslog 3,9 procent på 22 månader. Arbetsgivarna kontrade med 3,2 procent.

Hälften av fackens utgångskrav. Facken inom industrin har krävt 3,7 procent på ett år. Pappers – som i år står utanför samordningen – ett par tiondelar mindre.

Så vad händer?

IF Metall och de övriga industrifacken kan se fram emot ett nytt opo-bud i slutet av veckan, medan arbetsgivarna inom Skogsindustrierna lär hålla Pappers på halster ännu en tid.

Frågan är om nästa bud kommer att smaka bättre och det troliga svaret är nej.

Årets förhandlingar förs också i en tilltagande konjunkturell motvind, där arbetsgivarna har all anledning att sitta still i båten.

En sak är dock klar redan nu. Pappers kommer inte att gå i bräschen för ett nytt avtal.

Det skulle vara den största nesa som tänkas kan för parterna på Industriavtalet. Inte heller skulle Skogsindustrierna våga utmana Svenskt Näringsliv och släppa fram Pappers.

Alltså hänger allt på hur parterna inom FI agerar.

Den 1 december upphör fredsplikten. Då kan facken lägga varsel om exempelvis övertiden – ett varsel som skulle kännas ordentligt i exempelvis den hårt slimmade metallindustrin.

Det nya industriavtalet ger dock opo flera möjligheter att skjuta på varslet och allt talar för att en övertidsblockad skulle ramla in nära nog i julveckan.

Med tanke på att många medlemmar siktat in sig på lönsamma storhelgsskift är det inte vild gissning att eventuella varsel därför hamnar en bit in i januari, efter helgerna.

Nästa fråga är hur tjänstemännen ställer sig.

I den förra avtalsrörelsen steg man ofint före IF Metall och teckande avtal. Frågan är om de vill eller vågar göra samma sak igen.

Det skulle med all sannolikhet vara dödsstöten för det nya, prestigetyngda, industriavtalet.

Det finns också ett tungt LO-krav som de nu förhandlande förbunden måste leva upp till; regleringskravet på tidsbegränsade anställningar.

LO-facken vill också att de krävda förändringarna i avtalsförsäkringarna ska vara färdigförhandlade innan ett nytt avtal skrivs under.

Men även arbetsgivarna har langat in tunga krav i årets avtalsrörelse. De vill än mer ensidigt kunna bestämma när arbetet ska utföras och vilken arbetstidsform som ska gälla.

Arbetsgivarna är också ute efter att få generell lokal disposivitet i avtalen. Det vill säga att centrala uppgörelser inte längre ska gälla.

Att gå med på sådana krav är, som en garvad förhandlare uttryckte saken, som att "offra en dam för en bonde".

Skulle arbetsgivarna backa på dessa krav kan det naturligtvis rassla till på avtalsfronten.

Men så länge kraven finns där från arbetsgivarnas sida - i kombination med bristande betalningsvilja – har facken denna gång en ovanligt lång och motig uppförsbacke att passera innan ett nytt avtal står klart.

Sannolikt en bit in på nästa år.

Göran Widerberg
gw@dagensarbete.se Publicerad: 2011-11-21

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.

Kommentera

Avtalsordlistan

Vaddå löneglidning?

Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med din lön att göra.

DA granskar

Uppsagda till olika pris

Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.

’’Lönen går inte att leva på’’

Efter sex år som truckförare på Volvo i Indien tjänar Shankarappa 650 kronor i månaden. Det räcker inte för att försörja familjen. Läs hela granskningen av Volvo här.

Mer DA granskar »