
Jag får mycket post. Är det bättre nu, nu när posten kommer två gånger om dagen i stället för en? Ena gången levereras den av en svart moped, andra i sedvanlig gul vänsterstyrd bil.

Första morgonvagnen tog mig genom Göteborgs regnvåta förorter. Miljonhusen sov, torgen vi passerade var tysta, fönstrena målade i mörker. Medan jag stämplade in i köket och satte dagens första degar på jäsning höll staden fortfarande på att vakna.

Framtiden borde kyssa alla barnen på pannan och lova att deras liv kommer att ordna sig till det bästa, men så blir det nästan aldrig. Det tog miljoner år för människan att lära sig att gå, men endast tio sekunder att få henne ner på knä och att krypa.

Ytterligare en paus, ett mellanrum i tiden. Katten har mått så där sista tiden. Men lever. Det är åtta månader sen det var stor kris, men hon kämpar på och anpassar sig till nya omständigheter. Snart 22 år. Det är ofattbart.

Då blev vi klara till slut. Efter en och en halv dag i avtalslöst tillstånd och en förhandlingsintensiv påskhelg kunde vi den 2 april teckna avtal mellan parterna i svensk industri.

Avtalsrörelsen är inte över men de första avtalen, de som ryms inom industriavtalet, är nu undertecknade. Det har varit en otroligt tuff resa. Även om vi gärna hade sett lite högre löneökningar var våra gemensamma bedömningar inom Facken inom industrin att vi inte kunde komma längre.

Det är vår. Smältvattnet droppar från taken, slagbjörnarna stiger rusiga ur sina iden och vid kanten av krympande snödrivor tittar krokus och i hast övergivna gräsklippningsmaskiner fram.

Den här krönikan skrivs samma dag som partistyrelsen valde mig till ny ordförande för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. När jag för 30 år sedan tog uppdraget som kontaktombud för Metall på Hägglunds i Örnsköldsvik hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle bli IF Metalls förbundsordförande.
Vi känner oss svikna av de som skall företräda oss och slå vakt om delarna i kollektivavtalet som vi en gång slagits och betalat för att få.

Jag får mycket post. Är det bättre nu, nu när posten kommer två gånger om dagen i stället för en? Ena gången levereras den av en svart moped, andra i sedvanlig gul vänsterstyrd bil.

Första morgonvagnen tog mig genom Göteborgs regnvåta förorter. Miljonhusen sov, torgen vi passerade var tysta, fönstrena målade i mörker. Medan jag stämplade in i köket och satte dagens första degar på jäsning höll staden fortfarande på att vakna.

Ytterligare en paus, ett mellanrum i tiden. Katten har mått så där sista tiden. Men lever. Det är åtta månader sen det var stor kris, men hon kämpar på och anpassar sig till nya omständigheter. Snart 22 år. Det är ofattbart.

Framtiden borde kyssa alla barnen på pannan och lova att deras liv kommer att ordna sig till det bästa, men så blir det nästan aldrig. Det tog miljoner år för människan att lära sig att gå, men endast tio sekunder att få henne ner på knä och att krypa.

Då blev vi klara till slut. Efter en och en halv dag i avtalslöst tillstånd och en förhandlingsintensiv påskhelg kunde vi den 2 april teckna avtal mellan parterna i svensk industri.